stoffa

Sjukdom. Klart som fan att jag skulle ha det.
För er som inte vet. Det innbär att jag är Mano Depressiv. Nice va ?

Och att vara mano depressiv innebär en jävla massa saker, som att jag är skadlig för mig själv till exempel. Niiice...not.

Såå det förklarar juh en hel del om vad det är för fel på mig och varför jag mår soom jag gör ibland, varför jag kan i bland känna överdriven glädje för att i nästa stund deppa ihop totalt och vilja ta livet av mej...

Men det är väl bara att acceptera ... This is the end of the world typ. Kändes så när jag fick reda på det ... Så nu är det vakna nätter och massa funderingar kring medicinering , hur jag kommer att reagera , om jag får en period igen, om jag någonsin kommer bli frisk (svaret är nej, men bättre), hur jag ska kunna parera mitt liv med det här ?

Fan.

Vidare så fungerar faktiskt mitt liv bra just nu. Förutom detta då. Jag känner mig ganska bra och jag vill fortsätta må så här bra. I alla fall en stund till. Det vore faktiskt skönt.

Jag dricker mitt kaffe, tar mina lagliga droger, umgås med dom jag tycker mest om och börjar så sakterliga återvända till en hyfsat normal tillvaro.

Peace out.