Bipolar Depression.
Sjukdom. Klart som fan att jag skulle ha det.
För er som inte vet. Det innbär att jag är Mano Depressiv. Nice va ?
Och att vara mano depressiv innebär en jävla massa saker, som att jag är skadlig för mig själv till exempel. Niiice...not.
Såå det förklarar juh en hel del om vad det är för fel på mig och varför jag mår soom jag gör ibland, varför jag kan i bland känna överdriven glädje för att i nästa stund deppa ihop totalt och vilja ta livet av mej...
Men det är väl bara att acceptera ... This is the end of the world typ. Kändes så när jag fick reda på det ... Så nu är det vakna nätter och massa funderingar kring medicinering , hur jag kommer att reagera , om jag får en period igen, om jag någonsin kommer bli frisk (svaret är nej, men bättre), hur jag ska kunna parera mitt liv med det här ?
Fan.
Vidare så fungerar faktiskt mitt liv bra just nu. Förutom detta då. Jag känner mig ganska bra och jag vill fortsätta må så här bra. I alla fall en stund till. Det vore faktiskt skönt.
Jag dricker mitt kaffe, tar mina lagliga droger, umgås med dom jag tycker mest om och börjar så sakterliga återvända till en hyfsat normal tillvaro.
Peace out.
Morron.
As hell med.
Men det är juh kanske absolut inte mitt fel. Utan nått hårigt otäckt som tyckte att jag skulle gå upp efter fyra timmars sömn. Bah.
För övrigt så ser jag absolut inte fram emot resten av dagen om det ska vara så här jaevla mörkt ute, rena vintertiden är det. Uscha.
Jag drömmer fet konstiga drömmar med, fast dem har väl en viss förankring i min värld kan jag tänka mig, annars hade jag väl inte haft dem. Troligen iallafall...
Buhhu.
Wei.
Det svänger. Sa Baloo och ryckte katten i svansen.
Guud så dålig liknelse, men det är det närmsta jag kommer till en bra förklaring.
Jag mår bra , eller ja nästan iaf , det börjar ordna sig med allt som liv hör till och det finns diverse anledningar till det med.
Har bra vänner, har en bra familj, har det mesta just nu.
Och så det här med känslo mässiga grejjen.
Om man bara tar en dag i taget så blir det bra. Har jag kommit fram till. Stressar man sig själv så går det juh uppenbarligen åt helvete , men det ser fan ut som att det kan lösa sig , och allt detta tack vare att jag tar tag i sakerna istället för att låta dem bero hela tiden.
Och till du. Fuck off. Inget du skriver kan få mej på dåligt humör, ditt lilla inlägg fick någon annan utför, men det är för att DU inte har nått med det att göra. Så leave it nästa gång. Om du stör dig så mycket på att jag skriver om nått , så skit i att läsa. Du är ju inte tvingad.
Och till F. Ge fan i att tjata så mkt. ^^
I´m done.
Det som var så bra för en vecka sen , är nu sämre än någonsin. Känslor är bara fel. Överlag som det ser ut.
Känslor misstolkas, känslor förstör mer än det gör nytta. Orka med sånt här skit igen.
Nej I´m done med allt sånt.
För övrigt är livet just fucking perfect. Not.
Hej.
Födelsedag & annat shit.
Och ta reda på hur saker ligger till är juh inte heller den starkaste sidan av mig. Men det löser sig som man brukar säga i allmän folkmun.
Födelsadagen var väl lite halvtäääskig men det gick an, cash, parfym och nalle. helt okej kanske.. ^^
för övrigt suger mitt liv inte alls så mycket nu som tidigare. Har vandrat vidare med allt och släppt en del av bagaget-. Weei.
Chips Kisby.
First kiss..
Första kyssen med någon man gillar är nervös right? Men samtidigt... så blir man förvånad hur enkelt allt kan vara...
Eftersom att jag är totalt känslomässigt handikappad så började jag fundera på om jag verkligen tycker om människan... Och gissa vad... Att jag för en gångs skull gillar en person så pass mycket igen att jag kan / kunde tänka mig ett förhållande...
Nu har jag iofs inte varit med i matchen så länge (skojja bara.. .) Men man blir förvånad hur mjuka vissa läppar är... Helt sjukt.
Insåg just att det låter som att jag är kär. Eller på väg att bli det... Shit jobbigt
Shit.
Så det är så här livet som singel är.
Ensamt, ödsligt och helt fantastiskt underbart ....tråkigt?
Jag sitter helt själv, väntar på damen jag tycker om , (men inte får ska tilläggas), ska tydligen laga mat och mysa framför teven... Och det är juh aldrig frustrerande.
Och nu till det stora hela. Jag mår bra. Även om jag hade en svacka förra veckan (oh fan, ingen liten heller.. ) så börjar allt kännas okej faktiskt.
Ingen ångest. Inget gråtande över spilld mjölk å så vidare. Fan så skönt. !!!!
Men för att återgå till det här med singel liv. Fan ere verkligen meningen att man ska lägga sig själv varje kväll?
Ensam utan att ha någon att krama på? Säääällan.. Inte fan kan det vara så förbannat svårt att hitta någon som tycker om en och vill ligga sked? Iofs inte med mitt utseende ... =D Ego Boost kallas det där. I´m the expert på sånt sheit.
Och då menar jag bara kramas och ligga sked och mysa ? ...vafan...
Någon sa att jag skulle skriva nått gulligt om henne... Men det gör jag fan inte. =D Av princip.
Ooo nu då?
Fast frågan är om man verkligen går vidare i sitt liv , eller bara blockerar saker? Tror mer på det sistnämnda.
Jag tippar (oddsen är juh rätt bra för övrigt) , att man blockerar för att senare bara glömmer bort vad man kände då. Vilket är totalt fel, enligt mej. Men å andra sidan kan det ju vara bra. Kanske..
Se på mig. Jag är fylld av ångest vad jag gjort mot dom som jag bryr mig om. Jag lever med den varje dag och det blir inte bättre av att jag försätter mig i situationer som får mig att må sämre.
Det är också en grej som jag funderar på. Varför man utsätter sig själv för situationer som man vet att man kan ta skada av...
Ett ex. Om man träffar någon som man vet dejtar en annan. Allt är jättebra. Men sen förändras allt av att personen säger att han / hon har samma känslor för dig, fast inte pallar att tänka igenom situationen nu... Vilket är förståligt av olika skäl.
Och just den här situationen uppstår väldigt enkelt... Men fortfarande. Borde man inte registrera känslorna och försöka samarbeta med sinnet (förnuftet), om att det kanske kommer bli så man hoppas på och andra sidan så kanske det inte alls blir så ? Det är juh då våndan kommer. The Agony of itself.
Lite funderingar. Om ni har nått vettigt att komma med. Säg det !
Och nu då? Jag antar att liver går vidare. Även om man får fajtas med problem hela dagarna så finns det juh alltid någon strimma av hopp och ljus...
Peace.
Day 1. Home.
Omvälvande 4 dagar, dock så var dom första 2 riktigt bra.
Så ska man ta tag i sitt liv igen då. Torde bli jaevligt intressant hur det kommer utveckla sej.
Fast å andra sidan. Jag lever på kaffe och nikotin så bara det finns det så. fungerar det.
Maybe baby .
